Margit Grinden

Takk for alle fine stunder

Hvil i fred.

Margit Blev känd med dig och Axel via jobbet, hjemmesykepleien. Du bodde kvar ensam i ditt stora hus efter Axel gick bort. Vi fortsatte och ha kontakt lång tid efter jag slutade mitt jobb på Flisa, var ofta på besök hos dig själv och ibland var min mamma med till dig. Alltid stod det mat på spisen när jag kom, eller kaffekokaren och sju sorters kakor. Vi åt mat, sedan var det kaffe och kakor. Vi pratade, skrattade och löste världsproblem under tiden. Sedan såg vi på samma tv serie Glaumor, den går än i dag på tv. Men den serien hade du och jag lite åsikter om. Jag brukade diska när jag var på besök, städade lite ibland så du fick vila dig på soffan. Ofta hade jag med någon sorts bär, laxöring eller lite likör till dig. Alltid lika tacksam var du - jag sa en liten likör gör dig gott till kaffet. Tror du sa du- ja absolut sa jag. Ibland tog vi bilturer till Flisa, Löten, Elverum mm. Du var alltid lika fin, dina glittrande ögon och dina fina lockar i håret, fint klädd och oftast på bra humör när vi sågs. Vi pratade om allt i livet, det som varit, framtid och världsliga problem. Alltid nått att diskutera, skrattade ofta ihop. När jag inte var på besök från Sverige till dig då fanns telefonen. Vi pratade i timmar ibland om allt mellan himmel och jord. Om bland annat Axel, din dotter, dina syskon som levde, men mest om dina två barnbarn, Dom var allt du hade kvar sa du efter din dotter, deras mamma som gick bort i ung ålder. Robert hade jag äran att träffa över en middag ihop hos dig. Cato träffade jag aldrig, men han pratade du mycket om också så på ett sätt skapade jag mig en bild av honom. Fick se på fotografier av dotter, barnbarn med flera. Margit berättade om fotografierna med varmhet i rösten. Ja barnbarnen låg dig varmt om ditt hjärtat som vi säger på svenska. Du träffade min sambo, sedan Freddy min golden retriver och Zelda min tollare, dom kommer du att träffa nu. Båda dom två har vandrat över regnbågsbron, dom två har somnat in. Hundarna var ofta inne hos dig i köket, du var inte överförtjust i hundar, men det gick bra. Vi hade även kontakt via brev och kort . Alltid lika roligt att få nått i postlådan från dig. Nu var det ett bra tag sen vi sågs och hördes av, inte för jag velat men jag har varit riktigt sjuk igen i lång tid och inte klarat av det. Sedan får jag besked idag av en norsk kamrat att du inte finns mer. Konstigt, stod och höll i ett julkort före jul som jag tänkte skicka till dig, men tänkte att att jag tar med det när jag åker på besök till dig. Hade tänkt besöka dig 29 dec. men nu blir det inte så. Känns konstigt när min lånade bestemor inte finns mer. Du lämnar ett stort tomrum efter dig. Vila i frid Margit Marie Lövberg Sverige Robert jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig.